Psyke och missbruk

Vad muskeldysmorfi betyder

Muskeldysmorfi undersöks i forskningen som en kliniskt relevant symtompresentation. En systematisk genomgång och metaanalys av 40 publikationer fann preliminärt stöd för detta. En klusteranalys skiljde mellan en beteendemässig och en kognitiv eller kognitiv beteendepresentation.

Det är fortfarande oklart om denna symptompresentation bäst klassificeras som en specifikator för kroppsdysmorfisk störning (BDD) eller som en oberoende psykiatrisk störning. En ökad symtompoäng är därför inte automatiskt en klinisk diagnos. Litteraturen ger inte heller någon tillförlitlig prevalens för hela kroppsbyggarpopulationen.

Vilka kroppsuppfattningar som finns hos kroppsbyggare

En systematisk genomgång och metaanalys av 31 övervägande observationsstudier med totalt 5 880 deltagare, varav cirka 90 % var män, fann högre nivåer av muskeldysmorfisymtom hos kroppsbyggare än hos icke-konkurrenskraftiga idrottare. Konkurrenskraftiga kroppsbyggare överträffade också icke-konkurrenskraftiga kroppsbyggare. Poolade effektstorlekar på olika muskeldysmorfi-subskalor varierade från 0,53 till 1,12; för jämförelsen efter tävlingsstatus rapporterades en effektstorlek på 1,21 med ett 95 % konfidensintervall på 0,82 till 1,60.

I delproverna var muskeldysmorfisymtom associerade med ångest, social kroppsbildsångest, depression, neuroticism och perfektionism. De rapporterade korrelationerna gällde ångest r = 0,32 till 0,42, med social kroppsbildsångest r = 0,26 till 0,75, för depression r = 0,23 till 0,53, för neuroticism r = 0,38 och perfektionism r = 0,35. Självuppfattning och självkänsla var negativt förknippade med r = −0,32 till −0,36 respektive r = -0,42 till -0,47. Dessa är samband, inte bevis på orsak eller riktning.

Studiekvaliteten var övervägande dålig till måttlig; åtta olika undersökningsinstrument användes. Översikten klargör varken orsaksriktningen eller en tillförlitlig prevalens för alla kroppsbyggare. Den höga andelen män begränsar också överförbarheten till andra befolkningsgrupper.

Vad kontrollerade studier av anabola-androgena steroider (AAS) visar om aggression

En systematisk genomgång och metaanalys av 12 randomiserade studier som involverade 562 friska män fann en liten ökning av självrapporterad aggression efter att ha uteslutit en extremvärd. Effekten blev Hedges g = 0,171 med ett 95 % konfidensintervall på 0,029 till 0,312 k = 11. I analysen av en akut administrering var g vid 0,291 med ett 95 % konfidensintervall på 0,014 till 0,524.

Fyndet relaterar till en psykometrisk självrapportering i experimentella situationer. Det är inte bevis för att AAS utlöser våld eller extrem aggression hos alla användare. Effekten replikerades inte i externa bedömningar eller i subanalyser med doser över 500 mg och längre administrering. Studier inkluderade akuta exponeringar och perioder från 3 dagar till 14 veckor; Överförbarheten till verkliga multipelcykler och utsatta människor är därför begränsad.

Vad kan hända vid avvänjning

En systematisk genomgång av kliniska studier på män med icke-medicinskt indikerad AAS-användning och försök att avbryta, rapporterade bland annat följande besvär:

• Trötthet, muskelvärk, rastlöshet och sömnlöshet
• nedstämdhet, förlust av libido och förlust av aptit
• Självmordstankar, missnöje med kroppsbilden och steroidbegär

Studierna är heterogena och ger inte enhetlig prevalens eller orsaksbevis för individuella symtom. Användningens hemliga och olagliga karaktär gör också en robust karakterisering av abstinenssyndromet i en enda studie svår.

En klinisk översikt beskriver kronisk AAS-avbrott som associerad med ett abstinenssyndrom av ångest och depression. Undertryckandet av hypotalamus-hypofys-testiklarnas axel, eller HPT-axeln förkortas, beskrivs som en skadlig effekt. För män med mindre än ett års användning rapporteras typisk HPT-axelåterhämtning vara inom ett år. Detta är en typisk, inte en universell, prognos och bevisar inte en direkt orsakskedja från hormonell nedgång till depression.

Den tillgängliga litteraturen tillåter därför inte påståendet att en allmänt farligaste fas existerar omedelbart efter avbrott för alla användare. Självmordstankar har rapporterats, men ett prospektivt tidsförlopp eller orsakssamband har inte undersökts ordentligt.

Vad kan man utläsa om AAS-beroende

Steroidsug har dokumenterats i samband med utsättning. Den kliniska översikten beskriver också att stressande abstinensbesvär kan främja ett återfall i konsumtion. Men enbart steroidbegär är inte bevis på missbruk hos en viss person.

De kliniska översikterna ger inte en enhetlig syndromdefinition och en representativ prevalens av AAS-beroende. Det finns inget tillförlitligt test i den tillgängliga kliniska litteraturen för tolerans och fortsatt användning trots skada som allmänna egenskaper hos verkliga användarpopulationer. En individuell risk för missbruk kan därför inte beräknas utifrån kroppsbyggarstatus, träningsvolym eller ett enstaka symptom.

När medicinsk eller psykologisk utvärdering är vettig

Om du har dåligt humör, ångest, sömnlöshet, förlust av libido, svår kroppsbildsbesvär, sug efter steroider eller självmordstankar i samband med utsättning är en medicinsk och psykologisk utvärdering ett välgrundat säkerhetsbeslut. Sådana besvär är inte automatiskt en diagnos.

Allmän säkerhetsinformation: Om du har akuta självmordstankar ska medicinsk hjälp omedelbart sökas.

Bevisen för säker och effektiv behandling av AAS-utsättning och utsättning är svag. Detta resulterar inte i ett standardiserat löfte om framgång eller en allmän rekommendation för en specifik medicin eller en självadministrerad avbrytande regim.

Gränser och öppna frågor

Kärnlitteraturen om kroppsbilden är till övervägande del observationell och heterogen. Den visar samband, men ingen longitudinell orsakskedja, från muskeldysmorfi till funktionsnedsättning till AAS-konsumtion.

En direkt mänsklig orsakskedja från fallet i HPT-axeln till depression eller återfall har inte bevisats. På samma sätt rapporteras inte direkta mänskliga bevis för att förändringar i GABA eller serotonin orsakar humör eller AAS-beroende i de utvärderade kliniska recensionerna.

Representativa prevalensdata för hela kroppsbyggarpopulationen samt tillförlitliga data för kvinnor och andra kön saknas. Moderatorer som redan existerande psykopatologi, specifika AAS-kombinationer, administreringssätt, dos, användningstid, ålder och kön har inte heller undersökts tillräckligt i verkliga användarpopulationer.

Det finns inga tillförlitliga bevis på frekvensen av att kombinera AAS med efedrin, fettförbrännare eller före träning samt på AAS-specifika randomiserade studier om psykoterapi, farmakoterapi, återfallsprevention och säker abstinens.

Den robusta slutsatsen förblir därför begränsad: högre nivåer av muskeldysmorfisymtom och psykologiska samband har observerats hos kroppsbyggare, kontrollerade AAS-studier har funnit en liten självrapporterad aggressionseffekt och abstinenssymtom har beskrivits kliniskt. Detta resulterar inte i en allmän diagnos eller en individuell prognos, en universellt farlig abstinensfas eller ett generellt uttalande om aggression.

Denna artikel har skapats med hjälp av AI-system. Läs mer