Kreatinkinas (CK)

Vad kreatinkinas mäter

En biokemisk översiktsartikel beskriver kreatinkinas (CK) som ett enzym i fosfokreatinsystemet. CK katalyserar på ett reversibelt sätt reaktionen mellan kreatin och ATP till fosfokreatin och ADP. Fosfokreatin fungerar därvid som en snabbt tillgänglig reserv av energirika fosfater, från vilken ATP kan återbildas vid högt, intermittierande energibehov.

I samma översiktsartikel klassificeras CK kliniskt som en markör för sjukdomar i hjärt- och skelettmuskulaturen. Värdet är dock inte automatiskt vävnadsspecifikt och en enstaka förhöjning av värdet bevisar varken var sjukdomen har sitt ursprung eller vad orsaken är.

För styrketränande är detta avgörande: Ett högt CK-värde kan uppstå efter en ovanlig belastning. Den konkreta belastningsprotokollet och dess gränser beskrivs i nästa avsnitt.

Hur CK förändras efter excentrisk eller koncentrisk belastning

I en kontrollerad studie på människor undersöktes 16 unga kvinnliga högskolestudenter. Åtta genomförde en excentrisk träning och åtta en koncentrisk träning. Träningsprotokollet bestod av tre set med vardera 35 isokinetiska kontraktioner av knäböjare och knästräckare vid 80 % av det koncentriska toppvridmomentet. CK mättes före träningen samt 1, 24, 48 och 72 timmar därefter.

Efter 72 timmar låg det genomsnittliga CK-värdet i den excentriska gruppen på 14 856 U/l, medan det i den koncentriska gruppen låg på 360 U/l. Även den fördröjda muskelvärken var starkare efter den excentriska belastningen. Detta visar på en tydlig, tidsberoende reaktion i just detta träningsprotokoll. Det är inte ett allmänt referensvärde för all styrketräning och inte heller en direkt studie med tränade kroppsbyggare.

Trots den ökade CK-nivån kunde samma studie inte påvisa någon signifikant ökning av C-reaktivt protein (CRP) i någon av grupperna. Ett förhöjt CK-värde får därför i detta försöksupplägg inte utan vidare tolkas som ett tecken på en systemisk inflammatorisk reaktion. Det negativa resultatet för CRP besvarar dock inte alla övriga frågor om muskelskada, inflammation eller återhämtning.

Hur CK kan bidra vid förhöjda levervärden

En narrativ klinisk översiktsstudie om bodybuilding och aminotransferaser drar slutsatsen att förhöjda aminotransferasvärden i sig inte på ett tillförlitligt sätt kan skilja mellan leverskada och muskelskada. Andra muskelenzymer kan vara till hjälp vid klassificeringen. Översiktsartikeln redovisar dock ingen sammanställd diagnostisk noggrannhet som skulle göra det möjligt att med säkerhet fastställa ett muskulärt ursprung utifrån enskilda laboratorievärden.

CK kan i denna situation utgöra ytterligare en indikation på att musklerna är drabbade. En sådan indikation bevisar dock inte automatiskt varifrån de förhöjda aminotransferasvärdena härrör. För just denna kombination av normala GGT-värden och förhöjda CK-värden saknas en direkt analys av den diagnostiska precisionen.

Varför ett träningsvärde inte ger någon allmän gränsvärde

Den kliniska studien ger två gruppmedelvärden 72 timmar efter en specifik enstaka belastning, men inget referensintervall för tränade styrketränare. Den excentriska gruppen låg på 14 856 U/l, den koncentriska på 360 U/l. Detta är resultat från detta protokoll och inga allmänna gränsvärden.

Mätningen efter 72 timmar visar att tidpunkten och typen av belastning kan påverka klassificeringen. Utifrån denna enskilda mätning går det inte att fastställa någon allmängiltig träningspaus före en CK- eller levervärdesmätning; denna fråga förblir öppen.

När man bör undersöka om en höjning är aktuell

En GRADE-baserad riktlinje rekommenderar att vuxna med ihållande oligo- eller asymptomatisk hyperCKemi undersöks när CK-värdet överstiger 1,5 gånger den övre normalgränsen. Inledningsvis bör neurogena och icke-neuromuskulära orsaker beaktas respektive uteslutas. Efter en normal genetisk undersökning kan en muskelbiopsi övervägas bland annat vid CK-värden som är minst tre gånger högre än den övre normalgränsen, onormala resultat vid muskel-MR, positiv familjeanamnes eller andra kliniska kriterier.

Denna rekommendation avser en ihållande ökning utan någon tydlig akut träningsrelaterad orsak. Den är inte avsedd att fungera som en automatisk diagnosgräns för ett enskilt CK-värde direkt efter ovanlig träning. Riktlinjen är dessutom inte specifikt inriktad på någon viss idrottsgren, och flera rekommendationer bygger på konsensus eller expertutlåtanden.

Vad man kan sluta sig till utifrån ett CK-värde

CK används inom styrketräning främst som en kontextmarkör. Den kontrollerade studien på människor mätte en akut reaktion upp till 72 timmar efter en enskild träningsbelastning, men varken muskeltillväxt, styrkeökning eller överträning. Utifrån ett enskilt CK-värde går det därför inte att på ett tillförlitligt sätt dra slutsatser om något av dessa långsiktiga resultat; det saknas en robust, kontrollerad långtidsvalidering.

Ett enskilt värde ersätter därför varken klassificeringen av belastningstyp och mättillfälle eller, vid ihållande förhöjda värden, en klinisk utredning.

Denna artikel har skapats med hjälp av AI-system. Läs mer