Estradiol (E2)

Vad östradiol (E2) betyder i laboratorieresultatet

Estradiol (E2) är ett könssteroid. Ett laboratorievärde är resultatet av en viss mätmetod i ett visst laboratorium. Särskilt vid låga koncentrationer är analytisk specificitet, känslighet och reproducerbarhet avgörande. Ett värde bör därför tolkas tillsammans med mätmetod, enhet och det metodrelaterade referensintervallet.

Varför mätmetoden spelar så stor roll för män

Ett ställningstagande om mätning av könssteroider beskriver relevanta analytiska begränsningar hos tillgängliga kemiluminescensbaserade immunoanalyser och rekommenderar masspektrometriska metoder, särskilt vätskekromatografi-masspektrometri (LC-MS), vid låga koncentrationer. Referensintervall bör valideras med hänsyn till respektive metod och laboratorium.

I en jämförande studie på människor undersöktes serumprover från 101 friska, symptomfria män över 40 år med fem direkta immunoanalyser och LC-MS, i två omgångar för varje metod. Två analyser detekterade E2 endast i 53 % respektive 72 % av proverna. Samtliga fem analyser uppvisade positiva avvikelser jämfört med LC-MS på mellan 6 % och 74 %. Endast LC-MS korrelerade med testosteron och det könshormonbindande globulinet (SHBG).

En ytterligare metodjämförelse omfattade prover från män samt kvinnor före och efter menopausen och jämförde elva immunologiska metoder med sex masspektrometriska metoder. Den genomsnittliga avvikelsen per deltagare låg, beroende på metod, mellan -2,4 % och +235 %. Endast 3 av 17 metoder uppfyllde de tillämpade prestandakriterierna, och de flesta kunde inte på ett tillförlitligt sätt mäta koncentrationer under 10 pg/ml. Därför håller inte det generella påståendet att alla immunoassays mäter E2 för högt.

Varför det inte finns något allmänt talintervall

Det går inte att härleda ett allmänt gällande referensintervall för män i pg/ml utifrån dessa metodberoende jämförelser. Därför är inte heller ett intervall på 10 till 40 pg/ml ett universellt värde som stöds av evidensmaterialet. Det avgörande är det referensintervall som anges på det egna provsvaret och som har validerats för den använda metoden och laboratoriet. Inte ens en masspektrometrisk metod eliminerar automatiskt all analytisk osäkerhet.

Vad en experimentellt sänkt E2-nivå hos män förändrar

I två 16-veckorsstudier med 198 respektive 202 friska män i åldern 20 till 50 år hämmades könshormonerna farmakologiskt och olika behandlingar med testosteron, anastrozol och placebo jämfördes. Brist på östradiol bidrog framför allt till en ökning av kroppsfettandelen. Brist på androgener minskade den fettfria massan, lårmuskelstorleken och benpresskraften. Båda bristerna bidrog till försämringen av den undersökta sexuella funktionen.

Detta är ett kontrollerat kausalt resultat under de undersökta hormonförhållandena. Gruppen motsvarade varken en population av styrketränande idrottare eller en population av AAS-användare. Studien fastställer därför inget individuellt E2-tröskelvärde och visar inte att varje individuell förändring av den sexuella funktionen beror på ett lågt E2-värde.

Vad en behandling med anastrozol kan visa när det gäller ben och blodmarkörer

I en randomiserad, dubbelblind studie fick 69 män i åldern 60 år och äldre, med låga eller gränsvärden för testosteron och hypogonadala symtom, dagligen 1 mg anastrozol eller placebo under ett år. E2 sjönk under behandling med anastrozol från 15 ± 4 till 12 ± 4 pg/ml. Den anteroposteriora bentätheten i ländryggen minskade signifikant jämfört med placebo (p = 0,0014): I anastrozolgruppen sjönk den från 1,121 ± 0,141 till 1,102 ± 0,138 g/cm², i placebogruppen ökade den från 1,180 ± 0,145 till 1,189 ± 0,146 g/cm². Studien visar en förändring under denna anastrozolbehandling, men skiljer inte den isolerade E2-effekten från den samtidigt förändrade testosteronnivån. Man undersökte bentäthet och markörer för benomsättning, inte ledvärk, torr hud eller individuella besvärsmönster.

En ytterligare randomiserad kontrollerad studie undersökte 74 friska äldre män vars testosteronnivåer hölls konstanta under försöket. Efter gonadotropinundertryckning uppnåddes E2-värden mellan 1,2 och 82 pg/ml under 22 ± 1 dagar. De E2-skillnader som mättes med masspektrometri påverkade totalkolesterol, triglycerider, lågdensitetslipoproteinkolesterol (LDL), högdensitetslipoproteinkolesterol (HDL-C), apolipoprotein B (ApoB), lipoprotein(a) (Lp(a)), interleukin 6 (IL-6) eller högkänsligt C-reaktivt protein (hsCRP). Detta kortsiktiga nollresultat gäller för de undersökta markörerna och den korta tidsperioden, men utgör inte ett bevis för långsiktig ofarlighet.

Vad man praktiskt taget kan dra för slutsatser inom styrketräning

Den första praktiska frågan är om värdet är analytiskt användbart, inte om det stämmer överens med en i förväg vald förklaring. Vid låga koncentrationer hos män bör mätningen utföras med en validerad, specifik och känslig metod. Masspektrometri är särskilt lämplig för detta ändamål.

• Mätmetod: Resultatet bör ange vilken analysmetod som använts samt dess referensintervall. Resultaten från direkta immunoanalyser kan inte utan vidare jämställas med LC-MS-värden på grund av den analysmetodberoende detektionsgränsen och avvikelserna som har visats.
• Klagomål: Den kontrollerade hormonstudien visar att brist på östradiol och androgener bidrar till den undersökta sexuella funktionen, men fastställer inga individuella tröskelvärden eller typiska symptomlistor. När det gäller ledvärk och torr hud saknas direkt kontrollerad bevisning från studier på människor.
• Anastrozol: Studien visar att äldre män med låga testosteronnivåer uppvisar en minskning av ryggradens bentäthet under en ettårig intervention. På grund av den samtidiga förändringen i testosteronnivåerna går det inte att dra några slutsatser om en isolerad E2-effekt eller om någon dosering för styrketränande idrottare.

När det gäller ämnen som kan användas för smaksättning inom bodybuilding, hög kroppsfettandel, regelbunden alkoholkonsumtion eller leversjukdomar ger de studier som här har använts ingen direkt bevisning för att dessa skulle vara enskilda orsaker till förhöjda E2-värden.

Var gränserna för uttalanden går

• Det finns inget metodoberoende referensintervall för män som generellt sett motiverar värdet 10–40 pg/ml.
• Det saknas direkta, kontrollerade data om bodybuilders eller användare av anabola steroider när det gäller aromatiserbara ämnen, aromatashämmare och kliniska utfall.
• De långsiktiga effekterna av en sänkning av E2 på blodfetter, blodkärl och leder är fortfarande okända. Det negativa resultatet avseende blodfetter och inflammationsmarkörer baserades på en studietid på 22 ± 1 dagar.
• Förändringar i libido, ledvärk och torr hud gör det på grundval av detta inte möjligt att entydigt räkna tillbaka till ett E2-värde.

Slutsats

Vid låga E2-koncentrationer hos män är mätmetoden en del av resultatet. Direkta immunoanalyser visade i jämförande studier varierande pålitlighet när det gäller detekterbarhet och analysberoende avvikelser, men ingen enhetlig tendens för alla metoder. En validerad, känslig metod, särskilt en masspektrometrisk, är därför viktig för tolkningen. Kontrollerade studier på människor visar att östradiol bidrar till kroppsfett och den undersökta sexuella funktionen under experimentella förhållanden. En ettårig behandling med anastrozol hos äldre män med låga testosteronnivåer minskade ryggradens bentäthet, varvid den isolerade E2-effekten inte kunde särskiljas. Kortsiktiga kontrollerade E2-skillnader förändrade inte de undersökta lipid- och inflammationsmarkörerna. Av detta följer varken ett allmänt referensintervall eller en specifik handlingsregel för bodybuilding.

Denna artikel har skapats med hjälp av AI-system. Läs mer